Aktuell pungstatus

6 september, 2017

Jag tänker mig att det kan vara rätt tråkigt att jobba på Jordbruksverket ibland. Okej, de har säkert roligt i fikarummen och sådär. Förhoppningsvis skämtar de, sätter upp fyndiga post-it-lappar och gömmer varandras häftapparater (eller vad nu kontorsmänniskor gör för galna pranks mot varandra). Men jag tänker ändå att det kan bli en del tråkigheter också. Som när vi bönder ringer och är arga, nervösa, frustrerade eller ledsna till exempel.

Jag tänker inte ens gå in på att jag nyss läste något om att de ersättningar som ska betalas ut till oss lantbrukare riskerar att bli försenade. I år igen! Fruktansvärt dåligt och ett hårt slag mot många företagare. Men nog måste det vara väldigt trist för de som jobbar där också. För det är ju inte de anställda i kundtjänsts fel att mycket skulle kunna göras bättre.

Eftersom jag också har tråkigt ibland, och dessutom har förmånen att kunna gråta, sparka, vråla och sura på jobbet, vilket kanske inte är så lämpligt på statliga verk, brukar jag försöka vara lite extra trevlig när jag ringer och ställer frågor. Jag brukar vara noga med att tala om när jag tycker att har fått bra hjälp och jag gör allt jag kan för att vara ett av dagens bättre samtal. Och ibland, ibland får man dem till och med att skratta lite!

Jag ringde för att jag behövde hjälp angående ett djur med en felmarkering i CDB (djurregistret). Jag hade rapporterat ett köp av en tjurkalv som var födelseregistrerad som kviga. Ett könsbyte liksom. Det här kan man rätta till genom att skicka in en felrapport men eftersom vi hade fått en massa konstiga påminnelse-sms om det här djuret så ringde jag. Karln jag pratade med sa att om jag visste att det var en tjur så kunde han ändra det direkt.

-Ja, det vore ju jättebra! Jag är…ööhh… 99 procent säker på att det är en tjur, sa jag.

För jag blev liksom osäker ändå. Fast jag visste att jag hade koll! Varför blir man det!?

– Nej, förresten, utropade jag! Vänta! Jag är ute! Jag springer och kontrollerar aktuell pungstatus nu direkt!

Kanske var det lite oväntat, kanske pratar de inte alltför mycket pung på jobbet eller kanske såg han mig för sin inre syn, flängade i ladugården med telefon och allt, greppandes pungar till höger och vänster. Men han skrattade till i alla fall och det var ju roligt!

Jag kunde strax meddela att fullt normala manliga genitalier fanns på plats och allt kunde korrigeras i registret. Ett bra samtal. Som ofta när man ringer till Jordbruksverket. De har trevligt folk där.

Stenpung på en stentjur

 

 

Barnarbete bland kalvar
Årets sista gjutning...eller..?