Danne och Linnea har varit på brottning i helgen. Jag hade en vision om att allt skulle vara lugnt och trevligt när de kom hem. Tvätten skulle vara tvättad, det mesta av kläderna vikta, ladugården klar, julgardinerna borttagna och ersatta av nya, nån god middag lagad och alla i familjen pigga och glada. Jag hade även, tack vare ett trevligt besök, fått möjlighet att flytta djur under dagen så det skulle också bli en fin överraskning tänkte jag.

Men hur tror ni det gick? Vad tror ni Dannestackarn möttes av?

Jo, vi kan börja inne, ett hem i totalt kaos. Döda fönster utan varken julgardiner eller vanliga, ingen mat lagad och ingen att vettig människa att umgås med. Och ute då?! Jo, en oskottad väg och gård. En djurvagn, stående mitt på gårdsplan med ena däcket avkalvat. En balfräs utan tillhörande traktor. Fodret oblandat och halmen oströad på några ställen. Sedan en hjullastare som satt fast nere vid en av balhögarna och en fru, en svärfar och ett svågerbarn som försökte få lös den. Jag hade glidit på sned i djupsnön och fastnat mellan balar och kom ingenstans. Frustrationen var total!!
Mitt mål hade varit att komma därifrån, blanda färdigt fodret, ströa det sista med Fendten som jag hade behövt koppla lös från balfräsen för att dra upp hjullastaren samt göra klart kvällslagårn innan de kom hem. Gick inte riktigt som planerat!

Jag vet ju själv hur tröstlöst det är att komma hem när man har varit borta och genast behöva kliva i arbetskläderna och sätta igång. Men så blev det den här gången. Danne steg rakt ur bilen och in i bärgningsarbetet. Sedan fick han ta tag i skottningen och lite annat fix innan vi kunde gå in. Så himla tröttsamt.

Nu har lugnet lagt sig någorlunda i alla fall och i morgon har vi en ny chans att skapa en bra dag. Tur det.

En bild från an annan snöig dag. Fotade inget under fastkörningen. Vilken bloggmiss!