Upp… Och ner..

Tidigare idag var vi på en sådan här trevlig roadtrip. Det var jag, Danne och Linda. Visst är Danne snygg i ungarnas rosa solglasögon förresten?!

Nu på kvällskvisten känns det lite mer såhär:


”Kasta fram en chokladbit och backa låååångsamt ut ur rummet”

Fy sjutton vad jag är trött, sur och allmänt ur gängorna! Nästan så man drömmer om en trevlig liten ljudisolerad lägenhet där man kunde vara helt för sig själv.

Åh, vad fint jag skulle ha i den där lägenheten… Inget grus i varken säng eller soffa. Jag skulle köpa fina efterrätter och dyrt naturgodis och ha allting framme helt öppet utan att någon skulle komma och plundra. Jag skulle städa mitt lilla ljusa kök utan att någon stökade till och sedan skulle jag dansa. Hur fult och naket jag ville! Utan ungar som skulle skrika att jag var piiiinsaaaaam!

Sen skulle jag sakna dem förstås. Komma hemlommandes och vilja ha en kram eller sju.