När halmen är fin blir man lite extra glad. Såhär ser det ut med strö från Junigård i Njurunda. 

Strömedel är en bristvara i år. Liksom foder. Man strör med det som finns tillgängligt och för vår del rör det sig om halm, hö, torv, spån och sand. Man får snåla lite om det går och testa nya lösningar. Att kunna vräka ut en supertorr gul halmbal och göra fint känns jätteroligt och nästan lyxigt. Inte för att djuren verkar bry sig så mycket om färgen på sina bäddar men ändå. Det är kul när det blir fint som i den gamla Hemköpsreklamen!

Just den här balen hade blivit lite konstig…

Och inte blev den mer lätthanterlig när Linda fick av plast och nät! En halmexplosion!

Idag har Håkan tröskat i Birsta. På grund av torkan blev skörden liten. Tråkigt men inget att göra åt. Halmsträngarna där var en sorglig syn… Nästan ingenting alls. Men den är torr och det som blir är mer än inget.

Galet tunt och korta strån. Hoppas det är bättre på övriga åkrar annars gråter jag en skvätt.

Halm är själva strået på en spannmålsväxt. Vi odlar korn som foder till våra djur och förutom själva spannmålskärnan tar vi alltså även reda på halmen. Man kan plöja ner den inför nästa odlingsår men vi använder den som strömedel åt djuren. De ligger på den när de vilar, idisslar och sover.