Många är kallade men få är utvalda. Av alla våra tjurar är det inte många som får äran att bli pappa till nästa års kalvar. 

Vi har ingen särskild avelstjur ännu så i år valde vi bara ut två killar ur vår vanliga produktion. Årets avelspappor blev… *trumvirvel*…. Håkan och Lars! Två fina köttraskorsningar med gott lynne och fina klövar. De är döpta efter Håkan som brukar jobba här och Lindas man Lars. (Alla eventuella jämförelser mellan tjurarna och dessa män kan vi lämna därhän men så heter de i alla fall.)

Eftersom våra kor har betat på två olika ställen fick tjurarna en kogrupp var. Efter en stunds förvirring och och diverse konstiga upplevelser, såsom att maten visst satt fast i marken och att elstängslet gjorde ont började de förstå de vad de skulle göra. Det är nämligen ganska svårt att missa brunstiga kor. Tjuren behöver liksom inte komma till dem utan de kommer till tjuren, och svankar upp sig och håller på.
Stackars pojkarna, de blev nästan förskräckta tror jag!

Här är Håkan. Fin va?

Han fick visst en smärre chock när han fick komma ut i det gröna. Jag var inte hemma när Danne och Linda släppte ut honom men det hade visst varit lite av en show. Han hade sprungit nerför en slänt, blivit livrädd för koflocken och gjort ett magplask rätt ner i ån! Sedan hade han hållit sig på ena sidan vattnet medan korna och kalvarna var på den andra. Han tänkte då inte vara med dem!
Kjellina, vår snällaste och mest sociala ko fick ta honom under sina vingars beskydd och visa honom att kossor inte är farliga. Sedan kunde hon presentera honom för resten av damerna. Han var misstänksam ett bra tag men sakta men säkert blev han en i gänget.
Till skillnad från Lars som har varit lite tramsig och bråkig har Håkan varit väldigt snäll. Här är några bilder från första dagen.

”Okej, vem är du? Och vad vill du mig?”

”Va?! Du vill att vi ska göra VAD!? Här?! Nu?!  Aldrig! Vi har ju precis träffats!!”

”Fruntimmer alltså! Hjälp, bäst att dra!”

”Spelar ingen roll vad ni säger! Jag kommer inte över! Ni är läskiga! Och jag är inte sån!” 

”Jamen okej då… om vi går lite långsamt fram..Det är ju kul att ni vill lära känna mig och så… Men håll lite avstånd!”

Trots en tveksam start blev han som sagt en i gänget. Båda tjurarna har haft en fin sommar och vi vågar tro att det blir många söta kalvar nästa år.

Nu är det dock slut på det roliga. Lars for hem förra veckan och idag var det Håkans tur. Båda var snälla och lätta att lasta och transportera. De hoppade upp i djurvagnen helt utan protester.

Här är en nöjd Linda när hon körde Håkan hem.

Tjejerna sprang med innanför stängslet så långt de kunde och råmade efter honom! Det var fint! Saknad redan förstås. Lillgrabben.

”Vart skaaa’ru?! Kom tillbaaaaakaaa!!” 

Foto: Linda Edlund