En måndagskväll bara

17 september, 2018

Jag har precis kvällsjobbat lite och det har Danne också. Han har slagit gräs och jag har pysslat om djuren. Kört ut foder och kollat läget och sådant.

Jag var på buggkurs tidigare ikväll, superkul var det, så jag hade lite kvar att göra när jag kom hem. Men det var det värt!

Den här dagen har varit rätt intensiv och jag tror jag får berätta mer om det en annan gång. Ett större maskinhaveri har vi haft i alla fall och jag har hämtat nya kalvar.
Jag inväntar en större mängd blåmärken efter brottning med halvväxta djur och är även förberedd på en känsla av uppgivenhet som ännu inte har kommit. Det sista har med det där haveriet att göra. Jag borde vara både ledsen och trött på eländet men än så länge känner jag mig mest stark och härdad. Som att det får vara som det är, att jag har förlikat mig med att inget håller, att man ständigt ska dras med skyhöga maskinkostnader och att det bara att är gå med ett leende genom skiten. Jag vet inte. Kommer definitivt att bli både ledsen och arg inom en snar framtid. Men just nu är jag en liten pansarvagn. Det känns rätt okej. Släng på mig nå mer jävelskap bara, jag är van! Lite så.

Berättar mer senare.

 

 

Kalvbomb!
En annan sorts skörd