Nu är jag på Arlanda. Gaaaah, vad spännande!  Tänk att jag verkligen är på väg till Zambia nu… den här resan som jag sett fram emot så länge.

Jag har åkt tåg hemifrån Sundsvall och tack vare att att det var fel på klimatanläggningen i just min vagn så är jag redan lite förberedd på Afrikas värme.

Just nu sitter jag och äter en svindyr chokladbit och har även investerat i en sådan där trevlig nackkudde som resvana människor har.

Här är hela Zambia-gänget förresten. Får presentera dem närmare sedan. Vi är sex personer från olika medlemsorganisationer och vår flock hålls ihop av Malin och Kajsa från WeEffect.

Känslan just nu är glad förväntan och lättsam trevnad. Jag började må illa i det varma tåget men nu är jag på g igen. Alla är glada och snälla. Jag tror att vi kommer att ha det trevligt ihop. Muhamed har redan öppnat en skakad flaska kolsyrat vatten mitt i incheckningskön också. Så de där ”folk som inte känner varandra ska spendera en massa tid ihop”- spänningarna har släppt lite. Skönt! Då gör nog inte så mycket om jag snubblar, går lite vilse, tappar innehållet i min necessär nedför en trappa eller något annat som jag skulle kunna ställa till med.

Under kommande vecka är alltså den här bloggen min resedagbok. Min Afrikatripp är en studieresa med syfte att öka medvetenheten om We Effects biståndsarbete och jag har i uppdrag att dokumentera och dela med mig vilket ska bli superkul. Jag är så glad att jag har den här plattformen och jag hoppas att ni vill åka med mig. Jag varnar redan nu för att det kan bli många inlägg.

Små reflektioner dag 1:

1. Jag hade klart minsta väskan av alla.. Vad har jag missat att packa med mig?!

2. Man får bara ha med sig 7kg handbagare när man flyger med Emirates. Synd! Annars hade jag kunnat flyga utan incheckade väska.

3. Jag har kvar mina hörlurar i den incheckade väskan. Man vad gör det när man ska till Zambia?!