Framme i Lusaka

19 augusti, 2019

Nattflyg till Dubai. När det mesta kändes lite knöligt och konstigt och jag var trött fast jag hade sovit kom en flygvärdinneängel. Med kaffe och kaka sådär vid klockan halv fyra på morgonen.
Kanske borde man skämmas? Både flygskam och kakskam på samma gång? Men det gjorde jag inte. Det var ett så ljuvligt uppvaknande att jag blev alldeles till mig. 

Efter ett par timmars väntan i Dubai gick planet mot Zambia. Sju timmar tog det. Att flyga alltså Jag har nog inte fattat hur långt hemifrån jag egentligen är.

Det var riktigt häftigt att se Afrika där nere när vi flög in mot marken…

De runda fälten som man ser på bilden är områden med bevattningsanläggningar. Ska fråga mer om det sedan, det såg intressant ut.

En ny flygplats håller på att byggas i Lusaka men den är inte färdig än. Vi landade på den gamla, en trivsam liten flygplats där jag kände mig extra hemma eftersom några av bagagevagnarna drogs av den här.

Så här glada var vi när vi stigit ner på afrikansk mark!

Och så här ser min utsikt ut. Fast nej, inte just nu. Nu är det nattsvart och bara lite stadsljus.

Vi har installerat oss på ett hotell och ätit middag tillsammans. Dags att jag sova nu.
I morgon ska vi besöka We Effects kontor och sedan åka ut på landsbygden där vi ska göra olika fältbesök. Vi lämnar hotellet och ska bo enklare några nätter. Om inget internet finns kommer jag att bloggbomba senare när jag får connection igen.

Ha det bra så länge!

Reflektioner dag 2:

1. Kroppen kan verkligen inte vara gjord för att flyga. I alla fall inte min. Jag hör dåligt, blir dimmig i ögonen och får uppsvälld mage. Det mesta har dock gått över nu. Mår fint! Fast jag har fortfarande lite ont i magen. Kan även bero på att jag just har ätit mat, en kvällsbanan några nötter samt druckit snabbkaffe i sängen.

2. Zambiskt kött är gott och det är inte dyrt med restaurangbesök här. Jag försöker googla fram några siffror om landets köttproduktion men det är svårt att finna.

3. Så många fina leenden. Nu har jag bara varit i Zambia i ett par timmar, och i stort sett enbart träffat människor som jobbar i serviceyrken. Men ändå. De är jättetrevliga. Snälla och hjälpsamma. Och de ler. Då blir man glad.

 

 

Kan jag bara få säga en sak?
Bondebloggen blir Afrikabloggen!