Bomull, pengar och mat i magen

24 augusti, 2019

Ett problem för zambiska småbönder är att de får dåligt betalt när de säljer sin bomull till stora, ofta utländska, renseriföretag. Dessutom binds de upp i ofördelaktiga avtal när de behöver köpa utsäde på kredit hos samma företag och hamnar därmed alltid i underläge.

CAZ, Cotton Association of Zambia är en lokal partnerorganisation till We Effect och i samarbete med dem har man satsat på att skapa både ekonomisk frihet och trygghet för bomullsproducenterna.

CAZ är medlemsägt av bönderna själva och förenklat kan man säga att bönderna säljer till sin egen förening och får ett bättre pris. De får låna till utsäde och andra insatsvaror om de behöver och får även utbildning när det gäller bomullsodling, något som är särskilt viktigt nu när klimatförändringarna har gjort det svårare att driva lantbruk i den här regionen.

Kedjan blir ungefär såhär:
Bönder som fått möjlighet till fortbildning får bättre skördar och kan leverera mer bomull av högre kvalitet. De får bättre betalt jämfört med hos de stora konkurrenterna och kan också köpa varor till nästa sådd i rättvisa avtal och till vettigt pris. Mer pengar i plånboken och minskad lånebörda gör det möjligt att säkra matförsörjningen för familjen (köpa in livsmedel eller bra utsäde och varor till egna matodlingar).
Med maten tryggad kan man fokusera ännu mer på att få fram bra bomull, skördad i rätt tid och med ännu högre kvalitet. Kommande år kan man därmed tjäna ännu mer osv, osv. Tid till produktförädling som vävning och andra textilarbeten kan också frigöras om man har matsituationen för familjen tryggad.

Till slut, om kooperativet går plus efter utgifter och kostnader kan en utdelning fördelas mellan medlemmarna.

Hur bra är inte kooperation när den får slå rot där den behövs som bäst?

I renseriet rensas bomullsfröna bort från själva bomullen. Det görs i stora maskiner som vi fick se under vårt besök. Vi kunde dock inte se dem i drift eftersom den här delen av Zambia (liksom många andra) har el-uppehåll under vissa timmar på dagen. Det är för att elen, som produceras främst med vattenkraft, ska räcka till alla. Man slår av på olika ställen och fördelar på så sätt strömmen mellan olika områden under dygnet.


Bomullsbollarna går in och sedan kommer fröna ut och boullen leds vidare och balas innan utlastning och försäljning. 


Själva växten. Cool växt. 


Spännande med bomull. Och det kliar rätt bra i nån sorts odlingsnerv man har när man ser en säck med utsäde och tydliga instruktioner. Nu vet jag ju dessutom hur en perfekt odlingsbädd ska hackas upp.   

CAZ gör allt från att hämta bomullen på lastbil ute hos producenerna till att väga den, kvalitetsbestämma, rensa, packa till 200 kg- balar och sälja den vidare. Idag saknas medel för att få igång den våg som står nästan färdigbyggd på gårdsplanen så man får än så länge betala ett grannföretag för att få väga hos dem.

Såå, kan vi starta en insamling eller något för att få igång vågen??? Låt mig fundera lite mer på det. Vore ju verkligen helt fantastiskt kul. 

De färdiga balarna måste stå ute på lastbryggan i minst ett dygn innan de får levereras till kund. Det händer att de tar värme under rensningsprocessen, därför väntar man för att vara på den säkra sidan.

När vi besökte renseriet fanns inga färdiga balar att se. Det man ser här nedanför är bomull som kommer från fält. Säckarna väger 85 kg och hanteras manuellt. Lena och Åsa gjorde ett försök men skulle nog göra mer nytta i någon annan del av kedjan!

Det var väldigt intressant att diskutera odlingsekonomi och skördeutfall med de ansvariga på CAZ. De var öppna med siffror och jag lärde mig bland annat att en riktigt bra bomullsskörd kan uppgå till hela 1200 kg/hektar. Från 15 kg utsäde.

På bilden syns utsäde, några kemikalier som behövs, bomull som den ser ut när den plockas (den stora vita högen), bommulskärnor direkt från rensningen (den lilla, gråa högen, frön som bönderna även få tillbaka efter rensningen för att utvinna matlagningsolja) samt behandlat utsäde (den röda högen). Hur bommulsfröna behandlas för att bli livskraftiga inför sådd framgick inte riktigt men jag antar att det är något som liknar spannmålsbetning.

Det här renseriet är en nyckel till trygghet och oberoende ute på landsbygden. Bistånd i den här formen, när man gör något som verkligen handlar om hjälp till självhjälp tycker jag känns väldigt sunt.

 

Låt mig presentera
Hej, Linda. Här är ett brev till dig från Zambia