Hur länge var jag borta egentligen?

30 augusti, 2019

Det känns som att jag var borta längre än en vecka för när jag kom hem från Afrika hade det hänt så mycket här.

En ny Palmsevagn stod på gården, ett lass tjurar hade gått till slakt, tröskningen var igång, Kjells korvpackare jobbade för fullt och Linda skötte den dagliga ruljansen med allt vad det innebär. Hon möblerade om bland kalvar, hade telefonkonferens med veterinären och utfodrade Danne med kakor. Skönt att veta att de klarar sig så bra utan mig!


Lånad bild från Junigård

Vi, eller rättare sagt Danne, Håkan och Lexia, har tröskat ca 20 hektar hittills. Hos Junigård där vi köper spannmål och halm på rot. Vattenhalterna har varierat från ca 15% på det sexradiga till en bit över 20 på det tvåradiga. Mest sexradigt är tröskat och vi la in allt i korv för första gången någonsin. För att få plats med resten i planlagren. Vi har hyrt krosspackare från Kvarnsveden under vintern för att krossa syrad spannmål så den var redan på plats.

Inställningen till korvensilering har varit lite skeptisk här, mest för att det känns skräpigt och att det verkar kunna bli mycket spill vid uttag, men nu ska vi i alla fall testa. Det blir spännande. Själva inläggningen gick i alla fall supersmidigt. Kornet tippades på en betongplatta och sedan var det bara att lasta i med skopan. Snyggt, välpackat och till synes lufttätt. Hoppas bara fåglarna håller sig borta nu.

För tillfället är det soffa och chips som gäller här. Väldigt trevligt. Saker som jag är extra nöjd med idag när det gäller gården är att vår högtryckstvätt är tillbaka från verkstad samt att ett trasigt däck på hjullastaren är nylagat och fint. Och att Håkan har varit här. Honom har jag inte sett sedan stan brann, som vi säger här i Sundsvall, (googla Sundsvallsbranden, det var länge sedan, det är själva poängen).

I morgon ska jag visa årets punktering. Hjullastardäcket som det såg ut innan lagning. Vilken cliffhanger va?

 

 

 

Årets punktering
Allt har ett slut