Vita kalvar ser ofta lite svaga och rangliga ut tycker jag. Som att de skulle vara vekare än sina svarta och bruna kompisar, växa sämre och ha lättare för att bli sjuka. 

Jag har ingen statistik på att det skulle vara så, jag tror mest att det är en känsla, men de ser liksom inte lika livskraftiga ut i mina ögon.

Den här lilla rackaren är ett undantag och det är kul när man får hem en sådan. Så fin och rolig. Han har några svarta prickar, bland annat på och inne i öronen men annars är han vit som snö. Han är pigg och rask, väldigt nyfiken och verkar tycka att livet är fantastiskt roligt. Ikväll hoppade han jämfota när det vankades mjölk och när han hade ätit färdigt hade han fortfarande en massa spring i benen. Då fick han komma ut ur boxen en stund och skutta på mittgången.

Jag försökte fota men han sprang omkring så fort att det bara blev suddigt. Sedan sladdade han ner i mockrännan och skvätte upp skit och spån över hela mig så då gav jag upp!

Nu sover han säkert sött. Hämtar kraft för en ny dag.