Det är riktigt kul att klippa kor i år. Dels är de mycket renare när det inte är torkrelaterad ströbrist och dels har vi en bättre relation nu. Jag och korna alltså.

Det har tagit ett tag men nu börjar de äntligen förstå att vi som jobbar här och ordnar och fixar för dem varje dag är rätt okej människor ändå. Det märks tydligt nu när jag har klippt nästan alla. Det är lättare att få dem att gå in i behandlingsboxen och de är inte så misstänksamma och sparkiga längre. Flera kor har till och med kommit nära och gosat så jag har kunnat klippa dem helt lösgående. Hur kul? Svar: jättekul!

Årets klippning är en lättnad rent kroppsligt också. Jag ser inte ut som att jag gått igenom ett krig som jag gjorde förra året. Inga blåmärken, inte ont någonstans och inga halvt avsparkade knäskålar.

En betydande skillnad är förstås att korna var smutsigare förra året och att klippningen därmed tog längre tid och var besvärligare på alla sätt. I år har vi färre djur och tillgång till mer halm men de har också lärt känna oss bättre. Och så har de blivit hanterade en hel del. Klövverkning och dräktighetsundersökningar har till exempel lärt dem att det inte är några farliga saker vi hittar på åt dem.

Vi använder vågburen/behandlingsboxen när vi klipper. Korna står still och vi kan klippa på ett hyfsat säkert sätt. Man kan fortfarande få en spark om man har otur men om är försiktig, jobbar lugnt och inte råkar nypas går det bra. De flesta verkar tycka att det är skönt.

Vi klipper korna för att vissa av dem har smutsiga pälsar. Tunga djur som ligger mycket och är lurviga blir lätt lite skitiga. Vissa inte så lite heller. Några är riktiga skitgrisar och den blöta vintern hjälper inte till direkt. Men nu ska de bli fina.

De svarta anguskorna är värst hos oss. De har så ulligt underhår som lätt samlar smuts. Andra kor och de flesta av kalvarna är helt rena fast de går i samma stall. Konstigt men så är det.

Nu är det bara ett fåtal kvar och de ska Linda och Danne ta sig an i morgon om de hinner. Det är de minst lättflörtade, de som är skeptiska och har hållit sig undan in i det sista. Lite orättvist kanske att jag har klippt alla nyfikna och trevliga men det gäller att hålla sig framme!
Själv ska jag göra ett arbetspass på hospice i morgon så nu ska jag sova. Kommer att drömma om ljudet av klippmaskinen tror jag.