Hur gick det sen?
Nu har det gått ett tag sedan vi tog bort vindväven på ena sidan i hangarn. De värsta vintermånaderna är över och när vi kommit en bit in i mars har vi underlag för en utvärdering.
Det har varit en ovanligt mild vinter men vi har trots allt haft snö, friska vindar, nederbörd på tvären och ett par dygn med ordentlig kyla. Vindväven satt ju där för att stå emot just sådant och därför vi har varit extra uppmärksamma på hur det har gått utan den.
Vi tog bort väven för att den började bli matt och ständigt täcktes av damm från det dagliga ströandet. Vi ville ha in ljus och frisk luft till tjurarna och valet stod mellan att byta ut väven eller ta bort den helt. Vi började med att ta bort den och det omedelbara resultatet blev en fantastisk förändring när det gällde ljusinsläppet. Men vi var lite oroliga för drag och för att det skulle komma in snö.
HÄR är inlägget om det från tidigare i vinter.
Det enklaste sättet att mäta hur miljön i ett djurstall fungerar tycker jag är att titta på djuren och deras beteende. Idisslare behöver ligga mycket och då vill de ha en liggyta som är bekväm, torr och dragfri. Våra tjurar har trivts och växt bra i hangarn och en av orsakerna till det är att de gillar att ligga på ströbädden. Den är lagom stor så att alla får plats och det blir ingen stress om några vill kliva upp när andra vilar eller idisslar. Men det gäller att de nyttjar hela ytan och inte har några ställen där det är blött eller kommer in för mycket kalla vindar. Om de undviker delar av bädden, ligger kortare stunder eller börjar lägga sig ute i skrapgången får man försöka förändra något så det blir behagligare.
Under de här månaderna har vi hållit extra koll på djuren och deras liggmönster i de boxar där vindväven togs bort. Till vår glädje har de inte ändrat något i sitt beteende utan använder fortfarande hela ströbäddsytan och ligger lika mycket. Soliga dagar till och med mer eftersom ljus och vårvärme lättare når in nu. Teorin om att skogen och slänten utanför skulle dämpa vind och snödrev verkar stämma och vi är fortfarande väldigt nöjda med att vara utan väven på den här sidan.
Själva ströbädden är sex meter bred och väggen är ca tre meter upp till vindvävens/öppningens nederkant. Vindvävsytan är en meter hög. Här är en bild som visar skillnaden. Väv kvar till vänster.
Kul när något blir som man hade tänkt för en gångs skull och till och med lite bättre. Hela hallen är ljusare och luftigare nu och tjurarna är nöjda.