Så var det dags att ställa om till sommartid igen och då passade det bra med en ledig helg. Bara vetskapen om att inte behöva gå upp en timme tidigare gör ju att man känner sig pigg och förhållandevis trevlig.

Ledig eller ej, dagarna börjar såklart ändå med att kika efter nya kalvar, men ingen verkar ha någon som är färdigbakad än.
Lilla Corona däremot är väldigt pigg och aktiv och växer för varje dag. Här är en fin bild på henne som Linda har tagit. Man får passa på när de är som sötast, innan öronmärkena åker på.

Medan Linda har jobbat (och även Danne som inte har lyckats låta bli hela helgen) har jag mest varit med barnen. Jag har även impulsköpt en så kallad tantjacka och sprungit sju kilometer. Min dotter Matilda skulle handla en present till en liten kusin idag och även hon hittade en sak att impulsköpa. Ganska passande vissa dagar och en grej jag skulle kunna låna själv ibland. Tror hon stod över dock, har inte sett den utanför hennes dörr än.

Jag och en annan dotter har varit på besök hos en fin vän denna söndag. Som lät oss umgås med allt ifrån hästar till bebisar och hundvalpar. Det behövs lite sådana aktiviteter just nu och den här dagen var verkligen guld värd. Glädje och fria andetag, skratt och omedelbar, enkel gemenskap. Precis vad vi alla behöver.

I morgon är det jobb som vanligt och Linda ska vara ledig. Det är skönt att ha en arbetsfri helg men på ett sätt är det väldigt enkelt att ha fullt upp på gården också. Så slipper man tänka. Så fort man har tid att åka iväg eller röra sig ut bland folk måste man ju överväga den ständiga virusrisken. Jag tycker att det är svårt. Att bestämma vad som är nödvändigt och hur man överhuvudtaget mäter nödvändighet just nu. Väldigt mycket kan ju faktiskt vänta men var går gränsen? Hur rädd ska man vara och vad ska man försaka? Vilka risker ska just min familj ta och varför? Hur påverkar det andras hälsa och hur går det om ingen går ut över huvud taget?

Så länge skolorna är öppna och och vi har de nuvarande rekommendationerna om stora folksamlingar stänger vi inte in oss helt. Så länge alla är friska förstås. Och att jobba hemifrån är vi ju tämligen vana vid så det går rätt bra det med. Jag antar att man får vänta bara. Och ha tillit. Och drömma om konserter, resor till Prag, teater och andra trevligheter som man ska ägna sig åt sedan.