Något som saknas

22 april, 2020

Det känns som vår, ja nästan sommar just nu. Men det riktiga vårtecknet lyser med sin frånvaro

Vi har haft kring 20 grader varmt i två dagar nu och fast man vet att det bara är på skoj och att det snart blir blött och kallt igen så känns det som att det är på väg åt rätt håll.

Tussilago visar sig både här och där och jag har även sett vitsippor i dikeskanterna. Tranorna har dykt upp också (de är dock inte lika välkomna som blommorna) och träden börjar vakna till liv.

Blåsippor syns i stan där våren har kommit längre än här och när Elias och jag cyklade och sprang uppe på Norra Berget ikväll såg vi fullt med folk som satt ute och njöt av den varma kvällssolen.

Vi satte oss en stund vi också. Efter en andfådd tur till Coop i Haga där vi köpte kakor som vi åt på berget innan det var dags att hämta tjejerna på brottningsträningen.


Kul ändå med allt som finns kvar trots tråk-coronan. Vara i naturen, fika på en sten,  klappa en ko eller ge sig ut och få upp pulsen går ju att göra även om allt annat ställs in. #äckelpositiv?

Ytterligare ett vårtecken är att Danne har tagit fram harvarna för att göra dem klara för vårbruket. Här är den ena.
Snökäppen sitter kvar men förhoppningsvis ska det väl inte bli ett sånt bakslag att vi behöver skotta igen. 

Trots allt somrigt är det ändå något som saknas. Det riktiga vårtecknet har inte infunnit sig än så det är nog vinter fortfarande trots allt.

Jag menar förstås Håkan. När han börjar hos oss, då är det verkligen vår!

 

 

Underhåll och organtransplantation
Ett eget krypin