Dags för förändring

6 maj, 2020

Det har varit en lång dag. Pappersarbete och djurflytt, en vandring på sjöbotten och lite hemmaträning.  Och så lite mer pappersarbete nu ikväll.

Kontorsjobb och ekonomi har stått högst på agendan idag och vi har pratat och funderat och kommit på lite nya rutiner. Hittills har jag gjort det mesta av den löpande bokföringen själv här hos oss och förutom att jag lägger på hög ibland och sitter och svär och gråter på nätterna har det gått ganska bra genom åren. Jag brukar till och med få höra att jag är alldeles för noggrann.

Men helt ärligt. Det är verkligen inte min starka sida.

Jag är bra på att jobba. Get shit done. Jag är kreativ, plikttrogen och inte särskilt korkad heller. Men det är nog dags att erkänna nu. Att jag är sämre på just siffror. Jag är till och med ganska rädd för siffror. Rädd för att göra fel, tänka fel eller missa något. Jag tycker att det kan vara svårt att ha en övergripande bild av ett stort företag där det alltid händer saker som innebär att stora summor pengar ska flyttas åt olika håll. För jag litar helt enkelt inte på min egen förmåga!

Ibland vill bara jobba med djuren utan minsta ansvar för konton och skatter. Eller fly fältet med bara min egen lilla frilansfirma att ta hand om.

Danne däremot, han har sinne för det där. Han har övergripande koll utan att han ens är den som sköter själva pappersarbetet. Han har det i sig på något sätt. För honom är kalkyler och räntesatser självklart. Han ser mönster där jag ser kaos. Han kan skapa sig en realistisk bild av läget vilken dag som helst och han är den som lugnar mig när jag tror att katastrofen är nära. Trots att det är jag som vet var pärmarna finns och inte han.

Hur dumt är inte det här? Varför är det jag som har hand om det då? Om jag är dålig på det och han är bra?

Tja, för att nån gammal tradition säger att en ordentlig lantbrukarfru är den som sköter ekonomin kanske? Eller för att min egen mamma är jätteduktig på sådant och jag har glidit in i det för att jag inte ville vara sämre? För att jag aldrig har lärt mig att svetsa men blev hyfsad på Fortnox? Eller kanske för att jag skäms? För att jag tycker att man ska kunna och veta allting för att vara en duktig företagare?

Jag vet inte men jag har i alla fall fått nog. Jag pallar inte längre och jag är mycket bättre på många andra saker. Så nu ska vi hjälpas åt mer och jag är så glad för det.

Jag har haft ekonomisk ångest de senaste veckorna. Livet är krångligt just nu på det privata planet och då händer det att jag börjar oroa mig. Gården är ju på många sätt basen och tryggheten i livet så det är väl lätt hänt kanske. Det senaste året har jag känt ett lugn och en stabilitet. Mått riktigt bra. Och därmed oroat mig väldigt lite för pengar och papper. Men nu. Den senaste tiden. Som att vända en hand. Vi har förvisso dålig likviditet just nu trots att företaget går bra men i min hjärna växer det till en katastrof som gör mig halvt förlamad.

Idag tog vi i alla fall det här beslutet som känns riktigt bra i magen. Vi ska dela mycket mer på pappersarbetet framöver och Dannes lugna hand kommer att vila tryggt på bokföringspärmarna. Jag känner mig lite som en förlorare, som en som inte fixade det, men mest känns det bra. Varför hålla på och jävlas med saker som man mår dåligt av? När man kan göra det tillsammans i stället och det till och med kan vara trevligt?

Jag är så glad att vi är två om den här skutan och att Danne bryr sig om mig så mycket.

Bilderna är från Holmsjön, en reglerad sjö där man just nu kan gå på botten.

Nej, Mårten. Ni har inga backar i Skåne!
Fjällfestival