Igårkväll skulle jag blogga men så fick jag höra en sorglig sak som gjorde att jag kom av mig helt. Livet alltså… Vad hårt det kan vara ibland. Så fruktansvärt hårt. 

Denna morgon skiner solen. Starkt och vackert. Det värmer till och med lite på min axel genom fönsterglaset. Vad ska man göra med allt solsken? Jag vet inte. Idag vet jag verkligen inte.

Nu övar jag tacksamhet. Liksom på rutin. I min lilla tillvaro. Jag försöker göra det varje dag, särskilt när jag inte förstår mig på livet vilket är rätt ofta. Tacksamhetsöva. Lista några saker, stora eller små som jag är tacksam för. I allt som är outgrundligt och ofattbart.

Just nu är jag tacksam för min familj. För att min mamma ska hjälpa mig med bokföringen. För att sjukhuskaffet var hett och gott. För att jag kan betala momsen utan att bli helt luspank. För att min son ringde i morse.

Men det här med livet. Vad handlar det om egentligen?