Skåne tur och retur

Nu har jag rest 200 mil med bil på lite drygt ett dygn. Åkte igår efter kvällsladugården och kom tillbaks vid halv nio nu ikväll. Jag är trött men det är svårt att varva ner känner jag. 

Jag och min svägerska åkte ner till Klippan för att hämta hem äldsta dottern som nu klarat första året på gymnasiet. Långt, långt hemifrån. Under optimala förhållanden hade vi gjort en annan sorts tripp med fler familjemedlemmar och kombinerat transporterandet med lite semester och socialiserade, men nu krävde tillvaron snabba ryck och raka rör. Vi körde ner under kvällen och natten och hem igen under dagen efter en stunds vila i den fina studentlägenheten. Trevligt var det i alla fall, trots att det var intensivt. Vi hade mycket godis med oss och kaffe i min retrotermos. Och så stannade vi naturligtvis för ordentlig mat.


Gubbtermos och tantchoklad. 


Kolla vädret. Hemfärden såg rätt mörk ut bitvis. Men det klarnade upp till sist. 

När jag kom hem var det dags för nästa biluppdrag. Dotter nummer två behövde skjuts till Liden där det skulle tältas såhär på sommarlovets första dag, så det blev några mil till. Tack och lov att den äldsta är så stor att hon kan övningsköra. Jag behöver mest sitta bredvid nuförtiden.

Nu har jag precis kvällskollat alla djur och landat i soffan. Återstår bara att komma ner i varv så det går att somna någon gång. Kanske Jim kan hjälpa till. Han ska ju vara bra på sådant har man hört.

En intressant iakttagelse det här dygnet, förutom att det är väldigt kul när ens barn kommer hem, är att det är en sådan otrolig skillnad på sommarljuset. Det blir ju mörkt på nätterna hos er där i syd! Jag har ju vetat det förstås men aldrig rest neröver i juni och varit nattvaken tidigare. Det är så svårt att fatta att det verkligen skymmer och blir mörkt. Mitt i sommaren! Här är det ju ljust hela tiden, och då bor vi bara i mitten av landet. Södra Sverige har mycket som är fint, men de ljusa sommarnätterna här uppe och ännu längre norrut…. åh vad jag älskar dem.


Såhär ser det ut hos oss just nu när klockan snart når midnatt efter en gråmulen dag. 

Hjärtat är varmt ikväll och jag är glad att jag fick möjligheten att fara och hämta min unge. Att Marianne följde med så jag slapp köra hela vägen själv (det hade nog inte gått så bra, jag är inte mitt piggaste) och att Jenny kunde jobba här idag när jag var borta.

Nu ska jag försöka med min nedvarvningsprocedur, läs mitt hutt- och kaffedrickande, och sedan ska jag sova inför en söndag med djurskötsel och kanske även en start på första skörden. Livet är gott. På många sätt.