Här är det kontor i regionens lokaler. Kombinerat med yoga eftersom det nästan aldrig är fel att slå två flugor i en smäll. 

Medkänslan kring vår trasiga tröska var stor igår och det värmer alltid när folk fattar. Både att familjen är det viktigaste men också den frustrerande vanmakten man känner när man behövs på flera ställen samtidigt men inte kan dela på sig. Jag har nog de bästa läsarna i världen på min blogg. Tack för att ni hänger här.

Denna tisdagskväll har jag haft bra flyt i mitt lilla sjukhuskontor. Jag tror jag blev en aning mjukare i höftlederna också på kuppen. Jag har bokfört, betalat räkningar och sorterat post som jag tog med mig hemifrån i helgen. Samtidigt som jag tränade på att sitta och halvligga i diverse stretchiga positioner när jag ändå befann mig på golvet. Det blev även läxläsning på distans och CDB-rapportering som jag hade dragit på till sista dagen. Fattades bara en minigris att klia. Titta vad fin han är i halmen.

Hemma på gården har motor och hydrostat plockats ut ur tröskan och körts iväg för felsökning och renovering. Det känns hoppfullt mitt i allt eftersom den tas om hand av ett lokalt företag som hade det mesta i reservdelsväg på hyllan. Vi räknar med att vara igång igen till helgen så nu är det bara att hålla tummarna!

Jenny höll ställningarna och skickade kluriga bilder till mig. Tydligen är det en karl där någonstans men jag ser då ingen!

Nu ska jag vila en stund och titta på Lilyhammer på Netflix. Det är en lättsam serie om en italiensk-amerikansk maffiasnubbe som börjar ett nytt liv i Norge. Väldigt roligt med kulturkrockarna som uppstår. Kan rekommenderas.