Äntligen är sista lagret tömt och vi behöver inte oroa oss för att stå med en massa okrossat korn när vårbruket drar igång. Rent och snyggt in i minsta dolda utrymme blev det också.

Lexia är utkörd ur sitt krypin och står i snålblåst och snö. Ingen vacker syn direkt men anledningen är att tippfickan där hon stått sedan i höstas behövde för omlastning av spannmål.

Nu när vi har övergått till krosspackning av spannmålen behöver vi inte våra gamla planlager längre. Alla utom ett var redan tömda och nu var det dags för det sista. Tidigare förvarade vi kornet okrossat och syrat och nu skulle sista skvätten läggas i korv innan propionsyrans konserveringsegenskaper upphörde.

Kornet i det här lagerutrymmet är sedan skörden 2020. Det har med andra ord legat i över ett år, vilket anses som gränsen för lagringsstabilitet med syra. Anledningen till att vi inte fodrat upp det utan använt senare skördat korn är helt enkelt för att det har krävt en hel del arbete och tid som vi inte haft. Vi är fortfarande en person kort i jobb då familjen är sjukdomsdrabbad, och för att kunna använda spannmålen behövde den tas ut och krossas upp.

Nu blev det äntligen gjort och med en stor vakuumsug och hjälp av Örjan på Bäck Lantbruk gick jobbet relativt enkelt. De flyttades ungefär 80 ton spannmål från planlagret till tippfickan.

Tidigare skruvades kornet upp i plåtfickan och kom ner i den hängande valskrossen som man ser här på bilden. På senare år skruvade vi ut det och krossade med inhyrd, traktordriven kross, innan vi köpte vår begagnade Murska förra året.

Kvaliteten var det inget som helst fel på och Danne drog igång krosspackaren och gjorde en ny spannmålskorv mitt i snöyran. Visst är det märkligt när man gör saker i helt fel årstid?

Även några gamla synder kunde rättas till med hjälp av en såg och den här fantastiska vakuumsugen. Lagret som tömdes ligger vägg i vägg med ett annat lager (två våningsplan på andra sidan timmerväggen) och vid något tillfälle har vi, eller jag, jag erkänner, råkat överfylla vid inläggningen. Inne i väggen samlades spannmål som inte gick att få därifrån. Förrän nu. Det blev till att kapa upp några hål men nu är allt utsuget.

Allt verkar ha gått bra men vad som händer på bilden här nere vet jag inte riktigt. Antingen är Danne arbetselak eller så slår han med sopen i väggen för att allt äckligt gammelkorn ska ramla fram. Hoppas på det senare, vi vill gärna ha fortsatt gott samarbete med Örjan!