Kalven Snyggve som såg så hemsk ut när han föddes har växt på sig och blivit väldigt fin. Namnet passar riktigt bra nu när det gått ett tag.

Stor och fastkilad i mammas bäcken kom han till sist ut som en deformerad klump för någon vecka sedan. HÄR är inlägget om när han föddes. De första dagarna var han ranglig på benen och kunde inte dia. Med matningshjälp klarade han livhanken men snart behövdes mer energi i den rejäla kroppen. Som tur var kom han igång ordentligt, just när kon började bli riktigt less på mitt ständiga mjölkande. Rätt som det var stod han och drack själv och krafterna ökade från dag till dag.

Nu är han såhär fin. Inga sullnader i ansiktet och full fart med olika hyss. Han har till exempel gjort sin första rymning upp på foderbordet i helgen. Mamma Mu var inte nöjd med att ha honom på fel sida.

Något som hade kunnat krascha hans framgångssaga, förutom att han knappt kom ut ur kossan, var en navelinfektion som han drog på sig. Som tur var hann jag upptäcka den i tid och han har repat sig helt nu efter behandling.

Det här är nog första gången vi behandlat en dikalv för navelinfektion. Lite märkligt att det sker så pass sällan ändå. Med tanke på att de föds lite varsomhelst ibland fast man försöker ha en fin halmbädd. Den här kon låg där hon skulle men hade sparkat bort en massa halm i samband med kalvningen. Kanske var det därför han fick in bakterier i den oskyddade navelstumpen. Det är också tänkbart att mamman inte slickade bort fukt och skräp lika noga som de brukar. Hon var nog bra trött efter den jobbiga förlossningen. En viktig lärdom för framtiden. Att ha lite extra koll på navlarna om kon är utmattad, även om hon kliver upp och verkar sköta omvårdnaden.

Slutet gott, allting gott och nu är det bara två kor kvar till kalvning. Och Snyggve är lika pigg och frisk som de andra småttingarna.