Vi fick ett monster i onsdags. En kalv som var jättestor och halvt deformerad när han äntligen kom ut. 

Kon var så duktig. Både stark och tålig vilket var en himla tur för det krävdes kraft för att få ut honom. Linda berättade att kalvningen hade pågått ett tag och när jag kollade läget stack två jätteklövar ut men kalven kom ingenstans. Kon kämpade men han satt verkligen fast. Jag kopplade i ett rep och började dra när hon krystade. Först hände ingenting men eftersom hon var så stark och fortfarande orkade krysta riktigt hårt kunde jag efter ett par värkar och en hel del slit se en stor, tjock tunga som hängde ut och början på en mule mellan klövarna. Jag trodde först att kalven var död men till min glädje rörde den på sig när jag testnöp den mellan ”tårna”. Lycka! Nu måste den ut snabbt!  Till slut lyckades huvudet äntligen tränga sig ut, och vilket huvud! Så brett och stort. Jag fick hjälpdra hela vägen men till slut var hela kroppen ute. Det såg nästan makabert ut när han låg bakom kon.

Jag fattar inte att han fick plats men ut kom han. Tack och lov att han låg åt rätt håll!

Eftersom han suttit fast i bäckenet var han helt svullen, särskilt på ena sidan av huvudet. Tungan var tjock och torr och han fick inte in den i munnen igen på ett bra dag. Trött och slut var han. Modern var förvånansvärt pigg däremot. Hon var på benen direkt efter, trots det hårda förlossningsarbetet, och tog hand om honom. Vilken urkraft. Och vad skönt att hon kalvade mitt på dagen så vi fanns nära och kunde hjälpa till så hon inte behövde slita så länge.

Kon har tidigare fått normalstora kalvar och fadern är Leif.

Här syns svullnaden på vänster sida om huvudet. Den gick ner fint efter första dygnet. 

Styrseln i kroppen var inte den bästa och han hade säkert ont ungefär överallt. Därför har vi fått mjölka kon och ge honom mat med sondflaska. Han blir piggare och piggare och snart hoppas vi att han diar för fullt alldeles själv.

Namnet Snygge var ironiskt först eftersom han såg så hemsk ut men nu börjar han bli snygg på riktigt. Ansiktet har återfått normal form och tungan likaså. Jag är så glad för honom.