En rapport om det senaste. 

Dagarna flyter ihop här och vi nödlöser ladugårdspass och sjukhustimmar och krånglar med både egen och andras höskörd mellan regnperioderna. Danne är just nu i Liden och kör åt Dackegården och vi har även eget gräs liggande så vi hoppas på uppehåll ett tag till.

Greven mår fint och har nu fått sina sista antibiotikasprutor. Det kommer att ta ett tag innan han vill vara kompis med mig igen men vad gör man inte för att undvika infektion i en grismage? Någon måste ju hålla fast och sticka till.
Danne har inte gett en enda spruta så han har undvikit att bli föremål för avsky och misstänksamhet. Han får minsann fortfarande klia och gosa medan jag bara får sura grymtningar och arga gläfs.

Thailändska paviljongen i Ragunda

Lite ledigt har det blivit också, med thailändsk paviljong och allt. Jag rekommenderar starkt att man förser sig med ett stycke husbil och ett gäng ungdomar om man ska ta ett par timmars semester. För det är faktiskt bland det bästa som finns.

Här är en annan rolig sak. Jag har funnit en melon som heter Sugarbaby. Det tyckte jag var lite opassande, även om det inte fanns någon Sugardaddy i samma fruktdisk. 

Sist men inte minst, jag måste ju nämna denna skimrande himmel också. I fredags hade vi ett fantastiskt kvällsväder som min systerdotter fotade åt mig. Till och med vindkraftverken ser ut som guldpenslad konst i det magiska ljuset, eller hur?

Foto: Stella Bonde

Nu är min fråga vad man ska göra med allt fint? Inte sugarbabymelonen då, den klarar sig nog, men allt annat avackert man får se och uppleva? Hur stor kan hjärtats skattkista bli?