Ett gäng kalvar hämtades igår och en av dem var väldigt rymningsbenägen. Han fintade mig, gjorde ett snedskutt och gav sig ut på egna äventyr.

Det är frustrerande att jaga småttingar men samtidigt ett kärt besvär. Det är så kul att betrakta en liten plutt som kommer lös och får utforska värden på egen hand.

Ofta blir de större djuren väldigt intresserade och det är ett himla råmande när något inte är som det brukar. Det är väldigt gulligt också, hur de nosar på varandra och bekantar sig.

Till sist blev det vila bredvid storgrabbarna men efter en stund fick han komma in i kalvladugården igen. Jag tror han uppskattade det med, hur spännande det än var att härja fritt. Lite svalka och bättre ordnat med mat och vatten var precis vad han behövde efter en upptäcktsfärd en varm julidag.