Godiskossor och nyckelbrist

Nu är det snart dags för lite kvällsyoga och en dusch i halvvarmt sjukhusvatten. I morgon börjar den riktiga slutspurten innan resan och jag har mycket att göra. Det jag gruvar mig mest för är momsen men bara jag får ner arslet på kontorsstolen ska det såg gå bra. 

Denna torsdag började på bilprovningen och eftersom jag hade glömt den förbannade dragkroksnyckeln ville de prompt ha dit mig på ytterligare en dejt. Ett sådant irriterande skäl till ombesiktning! Dragkroksnyckel…? Vilket trams! Varför äger vi ens ha en bil som behöver en sådan? Jag har då aldrig känt ett behov av att fälla undan dragkroken.
Nåväl, bara att bita ihop och göra som de säger. Jag försökte få mina dubba varningstrianglar att funka som kompensation men tydligen kunde man inte casha in några extrapoäng för det.

När jag kom hem rullade dagen på ungefär som vanligt och inte en enda bild har jag tagit. Det gjorde däremot Linda igår när det var dags att fylla kalvgömman på betet. Samma actiondrama som vanligt med kor som ville ha och den här gången fastnade de på bild uppifrån skopan.

Tänk att krossad spannmål kan vara så gott. Såhär intresserade är de trots att de precis har fått två balar med prima ensilage. Riktiga godisråttor. De får smaka litegrann men behöver inga extrakalorier precis. Breda ryggar och gott hull, till och med charolaiskorna har sett såhär fina ut hela betesperioden. Jag var lite rädd att de skulle falla ur eftersom de har så stora kroppar att försörja men de har klarat sig jättebra.

Bara Kjellina, hon som är chokladbrun, har några synliga knotor och hon blir alltid smal när hon har kalv. Mycket energi går till mjölken och lite stannar på kroppen. Allt för avkomman. Förutom sin egen låter hon ju alla andra kalvar dia också så det är inte så konstigt att hon blir tunn.

Linda kallar charolaiskorna för Hollywoodfruarna och visst passar det bra? Långbenta, lite överlägsna, blonda och med svallande (öron)päls.

Två bonusbilder på nya kalvar blev det också. Väldigt söta som vanligt och gulligast är nog nästan småklövarna. Tripp, tripp på betonggolvet. Välkomna hit småpojkar.