Vad ska vi göra av alla kvigor?
Den frågan har vi ställt oss rätt länge nu. Ända sedan vi började med dikorna faktiskt. Kvigkalvarna som föds här samt de som köps in sporadiskt under året har ingen riktigt bra plats att bo på.
Tjurarna som föds hos oss hamnar i hangarn, bland alla andra tjurar, när betestiden är slut och de skiljs av från korna. Kvigkalvarna däremot, har vi ingen egen byggnad åt.
Visst, man kan försöka sälja fina kvigor redan på hösten, antingen till någon som vill föda upp dem till kor eller till en gård där de går till slakt när de uppnått rätt storlek. Kruxet är att marknaden blir rätt mättad eftersom hösten kommer samtidigt för alla dikobönder. Alla djur ska stallas in och efterfrågan är lägst på just kvigor.
Man kan också göra som vi gjort hittills, att skilja bort tjurkalvarna men låta kvigorna gå kvar med korna över vintern. Sedan kan man göra köttlådor på våren när de växt till sig, innan nästa kalvning kommer igång. Det är en lösning som är bra i teorin men ganska knölig i praktiken. Det innebär en hel del arbete som vi inte riktigt hinner med just nu.
Det positiva med lådorna är att man kan sälja kvigköttet direkt till kund som den fantastiska premiumprodukt det är. Mycket roligare än att bara låta det gå in i det anonyma flödet i handeln. Dessutom är det bra för korna att ge di lite längre. De slipper bli överfeta och kvigkalvarna klagar inte heller på en extra lång mjölkperiod.
Det negativa, eller det krångliga, är att få iväg ett tjugotal halvstora djur lite snabbt innan korna behöver sinas ner inför nästa kalvning. Att ordna med slakt, styck, transport och försäljning av ungefär hundra köttlådor, i stort sett samtidigt, är nästan övermäktigt eftersom det går utanpå allt vanligt jobb.
Det bästa vore därför om vi kunde ha kvar kvigorna längre och inte vara beroende av att få undan dem vid en viss tid. Om de hade en egen plats skulle man kunna göra rimligt många lådor i mån av tid och föda upp resterande till fullstora slaktdjur. Vi har ju både foder, maskiner och kunskap, det enda som saknas är platsen.
Att bygga är dyrt. Att bygga just nu är svindyrt och att bygga åt kvigor som växer långsammare och betalar sig sämre än tjurarna är ännu dyrare. Därför har vi beslutat att det blir en budgetlösning. I tältform!
Projektet har startat så smått och jag kommer att visa bilder och berätta mer framöver. Det kanske inte räknas som ett riktigt bygge men det händer i alla fall något och det är ju alltid kul. Hoppas ni som läser här vill hänga med och se hur det blir.