Nyårsångesten har satt in

Jag är en positiv människa och jag har verkligen försökt. Trodde till och med att jag hade lyckats ett tag men det är bara att acceptera faktum. Jag gillar inte nyår så värst.

De här sista dagarna på 2022 är jag rastlös och går omkring och känner det som att jag har glömt något viktigt som måste göras innan det stora tolvslaget. Som att allt behöver knytas ihop och ordnas till och att det sedan är för sent.

Kanske har jag svårt för avsked men snarare är det nog så att jag jag svårt att lämna saker bakom mig som inte blev så bra. Om man ska summera ett år så är det ju inte bara goda prestationer och när det är slut, ja då är det liksom slut. Man får inte gå tillbaka och göra om och rätta till och vips är är det dags för nytt år och hemska tanke, NYSTART! Usch! En så dramatisk nystart också. Tacka vet jag måndagar. Det är lagoma små nystarter i min smak.

Det är någonting med det där färska, alldeles oöppnade året som ligger framför en. Helt obesudlat som nysnö och där ska man klampa ut i sina vanliga, skitiga stövlar. För nog är det väl så att det mesta fortsätter som det gjorde innan? Inte kommer då jag att trippa in i 2023 på nya små löparskor i alla fall. Jumping jacks rätt in i ett nytt år med nya, hurtiga vanor och inget socker. Nej, bevare mig väl, jag fokuserar på överlevnad bara. Och på att bli lite klokare om det är möjligt. Det är åtminstone en god bieffekt av att det blir nya år hela tiden. Man får lite mer vett och visdom av bara farten.

Mitt enda nyårslöfte inför 2023 är att försöka lukta gott lite oftare. Kanske hitta en trevlig parfym att dutta på när jag duschat av mig lagårdsångorna. Det och att äta fler ost- och charkbrickor. I övrigt fortsätter jag som vanligt och det finns mycket att se fram emot under 2023. Ska bara ta mig förbi den här knäppa nyårsångesten först.