Jag får väl skylla mig själv litegrann men det mesta ligger faktiskt på henne. Hon är ett kärt besvär den här damen. Med betoning på besvär, just idag. 

Okej, det var jag som lät henne vara kvar på skrapgången med öppen grind ut i det fria, men det var ju för att det inte gick att få ut henne därifrån. Hon vägrade i sten att gå ut i hagen med de andra när jag skulle skrapa och halma. Hon har nämligen lärt sig att det finns korn och finare ensilage längst bort i småkvigornas avdelning. Foder som det går att komma åt när vi öppnar för att ta oss in med traktorn.

Alla andra gick ut så snällt men Kjellina hade såklart siktat in sig på just den där delen av foderbordet och var omöjlig att tala förstånd med eller ställa sig i vägen för.

– Ja du kan ju försöka få mig härifrån…!

– Jamen stå där och ät då, muttrade jag. Det har hänt någon gång tidigare och det går hyfsat bra att köra runt henne. Hon trippar upp på klövpallen bara och står där längs med foderbordet när det blir trångt med traktorn.
Allt gick fint men när det var färdigskrapat och jag skulle hämta halmfräsen blev jag fördröjd och då passade hon på…

Rätt som det var hade hon spatserat ut på äventyr.

– Ska bara kolla lite här borta…

– Vad??!

Hon smakade mat överallt och jämförde.

Allt skulle undersökas och gås igenom.

Extra kul var det visst att gå på ”catwalken”, eller nu blev det ju ”cowwalken”, det vill säga foderbordet i hangarn, med råmande, trånande grabbar på varje sida.

Vid en box stannade hon lite extra. Leif och Kjellina kände igen varandra direkt. Fattas bara. Han är ju trots allt pappa till kalven hon har i magen. 

Många fina betongkanter att klia sig på fanns det också.

-Vad snällt att de fixat det här. Precis i rätt klihöjd och allt.

Jag lät henne hållas ett tag men sedan tyckte jag ändå att det fick vara nog. En hink med pellets fick henne att skutta efter mig tillbaka ner till de andra korna och ordningen var därmed återställd. Lagom nöjd och lite kaxig såg hon ut när hon kom hem, väldigt tillfreds med att hon varit ute på drift medan de andra stod i rasthagen.

Smarta, fina, jobbiga ko!