För den som vill veta hur det gick för kalven som föddes ute i snön kommer en uppdatering här ikväll. Det är så kul med engagerade läsare och jag har fått flera frågor om hur den lilla parveln har det. Det värmer.

Starten med kyla och dåliga ben var en prövning såklart och svårigheterna höll i sig till en början. Hon kunde inte stå ordentligt och vi fick agera både sjukgymnaster och matdistributörer. Men vilken kämpe hon är. Så stark och levnadsglad att jag nu har döpt henne till Livia. Det tyckte jag passade bra.

När hon var ett dygn gammal hade tre av fyra ben rätat ut sig men det fjärde, vänster bak, är fortfarande inte bra. Hon viker klöven och går på leden men verkar inte ha ont. Jag har lindat och stagat upp och förhoppningsvis sliter det till sig med tiden. Lite stretch och lagom rörelse borde göra susen och rörelsebiten sköter hon själv. Hon hoppar fram nästan som de andra nu, fast med lite klumpigare stil.

De första dagarna fick hon mjölk i hink eller sondflaska eftersom hon inte kunde stå och dia. Det gick att mjölka mamman men framförallt Kjellina ställde upp och delade med sig av det vita guldet. Vissa mål blandades med mjölk som vi hade i frysen och vi gav omkring 8 liter per dygn fördelat på flera mål från tidig morgon till sen kväll.

Igår, lördag, kom jag med hinken med nyvärmd Kjellinamjölk men då möttes jag av en glad överraskning. Lilla Livia stod upp stadigt, lite låghalt med sitt vikta bakben, och sökte moderns spenar för fullt! Med lite hjälp hittade hon rätt och därefter hade hon full koll och åt för egen maskin. Lycka!
Jag stödmatade lite extra men nu verkar hon få i sig allt hon behöver och det blir inga fler hinkar och flaskor. Nu är det bara det där bakbenet vi ska hålla extra koll på.

Starten på kalvningarna har gått väldigt bra i år, peppar, peppar. Alla småttingar är pigga och friska och att Livia klarade sig är som kronan på verket hittills. Många faktorer spelade in för att hon skulle greja sin svåra start och mycket är ren tur. Att Danne hittade henne i tid, att hon var så stark, smart och envis, samt att hon är kviga är sådana lyckokast (tjurarna är ofta inte lika framåt av någon anledning). Att vi hade mjölk i frysen var bra förberett och det är kul att det fanns tillit nog hos korna för handmjölkning.

Omsorg och tillsyn, mycket mat och kärlek. Och som sagt tur. En hel del tur.