Årets första pass som barnmorska är avklarat. Fast det heter väl kanske kalvmorska när man hjälper nötkreatur till världen?

En av de äldre röda anguskorna, en sådan där som brukar kalva med ett enkelt plopp, fick en rejäl tjurkalv igår. Det började så smått på morgonen och sakta men säkert framskred processen under dagen. När klövarna visade sig såg jag att de var stora. Krystvärkarna kom regelbundet och kon var så duktig. Lugn och stark, bytte sida och låg och jobbade åt olika håll men inte mycket hände. Tiden gick men något annat än klövar syntes inte till. Jag kunde dock känna ett stort huvud som låg rätt men det var riktigt trångt därinne.

Med vår tunna kalvningskedja kunde jag hjälpa till att få ut klövarna lite längre och sedan pilla fram huvudet. Några krystningar senare var en stor kalv ute och kon klev upp direkt och tog hand om den. Jippie!

Det var en liten hjälpinsats och ingenting jämfört med att vända kalvar, trycka tillbaka ben som ligger fel och annat som man kan behöva ägna sig åt men som vi oftast slipper. Det här var kalv nummer sjutton i ordningen och alltså den första som över huvud taget behövde hjälp i år. Hoppas det fortsätter gå så bra och vilken tur att man har erfarna kollegor att ringa samt två döttrar som är vana att jobba med mjölkkor ifall det skulle bli riktigt besvärligt.

Det positiva med att ha begränsad erfarenhet är att jag känner sig som självaste Barnmorskan i East End så fort jag får hjälpa till att dra lite i en klöv. Ett nytt liv är verkligen ett mirakel och det är stort att få vara delaktig i processen.