Nu är det bråda tider för vi har fått en adoptivkalv. Flocken har utökats med sisådär 20 kilo så det är mycket omsorg för en väldigt liten individ. Tur han är så söt och duktig. Väl värd varenda minut. 

Han heter Ralle och är en pytteliten SLB-kalv som föddes av en pytteliten ko hos en av våra inte så pyttesmå bondekollegor. När yngsta dottern såg honom var det kärlek direkt och eftersom storasyster jobbar på mjölkgården kunde hon dra i diverse trådar och rätt som det var hade han flyttat in hos oss. Han föddes under 20 kilosstrecket och ingen vet nog vad det blir av honom framöver. Pigg och duktig att dia är han i alla fall så nu testar han livet som amko i Nysäter.

Det är inget enkelt liv, det ska man ha klart för sig. Långt ifrån alla kor gillar tjuvmjölkare och Ralle är så späd att han nästan blåser bort bara någon fnyser åt honom.

Som tur är har vi en ko med extremt mycket mjölk och som accepterar en extra kalv bara hon får god mat som kompensation. När hon står och äter kan Ralle dia hur mycket han vill. Särskilt bra går det när hennes egen kalv Pongo diar samtidigt.

Såhär ser lilleputten ut utan sitt värmande täcke. 

Pongomamman som vi kallar henne, är en korsning mellan mjölk- och köttras och Pongo är hennes andra kalv. Hon har ett högt och fint juver som var totalt sprängfullt de första dagarna och kanske är hennes rätta plats egentligen en mjölkladugård. Nu har produktionen anpassat sig lite men de finns definitivt så det räcker till två kalvar utan problem. Ralle och Pongo får dela och bara Ralle blir lite större och starkare kommer han nog att kunna ta för sig på egen hand.
Tills dess hjälper vi till några gånger om dagen genom att mata kon, eventuellt sätta fast henne i låsgrinden och därefter se till att han hittar rätt och får äta tills han är nöjd.

Resten av tiden vilar han och socialiserar med övriga i gänget.