Vissa blessyrer får man nästan räkna med i det här jobbet men andra kan vara ganska överraskande. Att bli blodig och ärrad av att snubbla på en gris var inget jag var förberedd på men nu hände det. 

Jag har blivit sparkad av kor, skurit mig på verktyg, klämt mig otaliga gånger, ramlat, slagit huvudet, fått smällar av grindar, kört över min egen fot och krossat en benmuskel mot en foderbordskant när jag blev hängande i grimman efter en vild mellankalv. Men aldrig detta.

Det som nu har hänt är att jag har fått ett elakt sår som gör svinont (haha, svin) på ovansidan av min fot. Ett sår som för alltid kommer att påminna mig om vår kära Greven.

Efter kvällsjobb i ladugården med högtryckstvätt av hinkar och foderkrubbor skulle jag bara göra en sista grej. Titta till småkalvarna i gavelboxen. Sagt och gjort, jag hoppade in och kikade runt, kliade och gosade en stund för att sedan säga god natt till dem. På vägen ut snubblade jag plötsligt på en knöl som låg där mitt i ströbädden. En knöl som grymtade till! Jag var nära att flyga framstupa såklart, klantig som jag är, så jag gjorde ett hastigt enbensskutt för att undvika fallet. Jag stapplade till, tog ett sidosteg och råkade drämma andra benet, med tillhörande fot, rätt in i den grymtande knölen!

Knölen, som alltså var Greven som grävt ner sig i halmen för att sova, hade vassa betar och givetvis lyckades jag sula fotens översida rakt in i en av dem med full kraft! Stöveln fick ett hål och likaså min stackars fot. Blodet rann, grisen fräste yrvaket och argt och ont som fan gjordes det!

Dagen efter kunde jag inte få på mig stöveln så jag fick jobba i foppatoffel. Det gick hyfsat men varje steg påminde mig om att man ska vara försiktig med var man sätter fötterna. Och att det kan gå illa om man råkar snubbla på en gris.