Höga förväntningar är något jag är ganska bra på. Den här gången var det en smaksensation utan dess like som skulle skapas och jag var helt säker på att det skulle bli fantastiskt. 

Mina första vårrullar. Ack, vad goda de skulle bli. Hade köpt rispapper, blandfärs, goda grönsaker och ostronsås. Här är den ungefärliga målbilden jag hade tänkt mig:

Det började bra och gick tokfort att göra fyllningen. Jag rev grönsakerna i matberedaren bara och sedan stekte jag dem med färsen och kryddade. Det var först efter det som det gick åt skogen.

Rispapperen skulle enligt instruktionerna blötas för att bli mjuka och möjliga att rulla in fyllningen i. Jag min dumma jävel slängde ner en hel bunt papper i vatten istället för ett och ett! Allt klibbade ihop till en enda stor, tjock risstärkelseklump och tur var det väl att jag hade köpt fler.

På´t igen och snart fick jag in snitsen. När några rullar var klara sänkte jag varsamt ner dem i fritösen och väntade med spänning på detta goda, asiatiska mästerverk.

Dessvärre gick det som så att vårrullarna öppnade sig och all fyllning rasade ut, rätt ner i oljan med ett väldigt fräsande!

Jag fick nog och valde till slut ett säkrare kort. Airfryern. Penslade vårrullarna med lite olja och slängde in dem på 200 grader i 10 minuter med vändning efter 5. Då gick det bättre och det blev åtminstone rullar. Men om de var så fantastiskt goda? Nej, ganska oansenliga faktiskt. Men med sweet chilisås och soja funkade de hyfsat. 3 ätpinnar av fem kanske men inte mer än så och absolut inte en frasig smaksensation. Jag bör nog hålla mig till kött och potatis framöver.