Nog för att det kan krångla även om man har ett enkelt system, men ack vad mycket lättare det är nu när vi lagrar spannmålen i korv. 

Nu när det gått ett par år sedan vi planlagrade och syrade all spannmål kan jag nästan inte tro att vi hade så omständig hantering. Det var fack och loft, skruvar åt olika håll och spannmål som behövde flyttas flera gånger innan den var krossad och färdig att läggas i fodermixen. I början funkade det förstås men det blev ett tydligt exempel på hur tidskrävande och besvärligt det kan bli när man växer ur ett system.

Ta bara vagnarna som kom från åkern, de behövde tömmas sakta och försiktigt och säden skulle syras och och skruvas in på lagret innan man kunde åka iväg och hämta nästa vagn. Tröskans kapacitet kunde inte nyttjas fullt ut och vi blev ofta tvungna att hyra in flera vagnar.

Fördelen med planlagring i början, innan krossensilering blev vanligt häromkring, var att det var billigare än att torka, åtminstone för oss som hade behövt bygga en helt ny tork. Med syra kunde vi lagra spannmål i flera olika byggnader och behövde inte först ta oss igenom en torkstation. Bara att anpassa syramängden efter vattenhalten och lägga in direkt. Enkelt och praktiskt tyckte vi då.

Sedan ökade vi odlingsarealen och den spannmålskross vi hade blev långsam och ineffektiv. Detta i kombination med allt flyttande av säd flera gånger under året, från lagren till krossrummet, ofta via en vagn och upp genom skruvar gjorde att det tog alldeles för lång tid.

Nu har vi spannmålen krossad och klar så fort en är inlagd i korven. Bara att hämta med traktorskopan när det ska utfodras.

Under skörden flyter allt på enklare nu genom att lassen som körs hem slås av i tippfickan på bara ett litet kick. Det här tjänar vi mycket tid på och tömningen är inget hinder för att maxa tröskdagarna. Bara att köra emellan och tippa, ta hem allt som går och sedan krossa in i korv. Antingen under dagarna, medan tröskan går, eller under morgnar och kvällar när det ändå inte går att tröska.

Stefans Lilla Blå kämpar på.

Inget gör sig självt förstås men det är ett otroligt lyft att lagra såhär. Dock är korvpackaren ganska känslig och behöver ständig passning, vilket jag och Elias erfor idag. Men, men, det sägs ju att det är nyttigt att fortsätta lära sig nya saker hela tiden.

Överlag är det väldigt enkelt i alla fall och som sagt, man sprider ut arbetet på ett bättre sätt och nyttjar alla maskiner effektivare.

Jag saknar då inte trasslande syrapumpar och säd i flera våningar det allra minsta.