Åter igen har korna fått klövarna fixade och de flesta såg bra ut. Några fick gå rätt igenom helt utan åtgärd medan andra behövde Mikaelas insatser. Lite fix här, någon kloss där, och så en som hamnade direkt på slaktlistan. 

Klövhälsa är viktigt och vill man ha kor som mår bra och klarar sig själva ska man satsa på bra fossingar. Vi är väl halvvägs kan man säga, många har fina klövar men ibland får man inte allt man vill ha. Varken blonde-tjuren Leif eller bazadaise-Bamse hade klassens bästa klövar och Bob, ja honom har jag ju berättat om i förra inlägget. Avkommorna har dock fått andra fördelar från tjurarna, såsom tillväxt och muskler, och vill man ha bra djur till slakt räcker det ypperligt. De växer och mår gott och hinner aldrig få några klövproblem eftersom de inte blir så gamla.

Vill man däremot spara kvigkalvar, för att utöka kobesättningen, blir klövarvet viktigare. Ett djur som fortsätter växa, får gå på alla möjliga underlag och som dessutom ska klara hormonomställningar vid dräktighet och laktation under flera år, får en helt annan påverkan på klövarna.

Mycket att tänka på och jakten på den perfekta kon tar nog aldrig slut. Nu är i alla fall årets pedikyr färdig och inga kor verkar ha särskilt ömmande klövar såhär ett dygn senare.

Nästa grej blir dräktighetsundersökning på måndag och efter det vet vi hur kogruppen kommer att se ut det närmaste året. Spännande!