Oro har uttrycks. Angående att inga djur synts till i hagen längs med vägen. Men frukta icke, vi blev bara lite fördröjda såhär i skördetider. Gräs under klövar har förekommit, bara inte precis där. 

Även om det inte synts så väl så har kor och kalvar gått ute ganska länge redan. Året runt om man räknar rasthagen vid stallet men för ett par veckor sedan kom de ut i den stora hagen och fick ströva runt som de ville.   

Såhär har de det. Njuter för fullt.

Och klöser i jorden på ett visst ställe där det alltid ska stångas och gnuggas. Oklart varför.

När man gått en rond mot jordhög väcks ofta lusten att tampas lite med någon kompis också. En lagom kraftmätning sådär.

Sedan käka gräs och olika mystiska örter som växer bland stock och sten.

Den här hagen är fin men bjuder inte på så mycket högkvalitativt foder så vi utfodrar med balar på foderbordet som vanligt. Men frihet och gott om plats finns det. Och många härliga ställen att vila på.

På andra sidan vägen däremot finns det hur mycket gräs som helst och just idag släppte vi faktiskt dit djuren. Lite senare än vanligt men den som väntar på något gott och så vidare.

Nu förgyller de resvägen för alla bilister som passerar här, om de syns i långgräset vill säga.