Jag var på dans med min vän Madde igår. Det var så kul att få umgås med henne och det blev rätt sent innan jag kom hem och kunde ramla ner i sängen. Därav en en viss trötthet idag. En sådan där trötthet som gör att man lätt hamnar ur balans på olika sätt.

Vi har fått en del gjort här hemma men mest vanligt djurjobb. Vid sidan av det har jag gråtit en skvätt. Eller en flod. Jag brakade ihop som en trave torra kvistar för ett par timmar sedan och det var både jobbigt och skönt.
Kanske var det livet. Allt som gör så jävla ont ibland. Kanske insikten om att tiden går så vansinnig fort. Kanske glädjen över att det mesta ändå blir bättre. Och att vissa människor, som Madde, finns i mitt hjärta och vill vara med mig ibland.