Ytterligare en lång och fullspäckad dag.
Djuren har allt de behöver och fem nya kalvar är hämtade. Hemmet är någorlunda städat och alla som bor här är lite extra rena just ikväll. I alla fall vi som har hår på huvudet.

Det går huvudlöss på barnens skola igen. Mycket otrevligt, så vi köpte lusmedel och började kamma nu på kvällskvisten. Och jo, självklart hade de löss. Blääää!! Och jag med!!!
Märkligt nog tror man ju att man själv ska vara förskonad när ungarna har det. Varför tänker man så? Man är ju i samma miljö här hemma och man kramar dem och ligger på samma soffkuddar och allt. Ändå blir man förvånad?
Och så säger man till barnen att nejdå, det har inget att göra med att man skulle vara skitig av sig, man vet inte riktigt var det kommer ifrån och vem som helst kan drabbas. Ändå tycker man att det känns så sjukt jobbigt när man får det själv! Som att folk ska tro att man är, just det, skitig av sig. Därför passar jag på att berätta att jag minsann tvättar håret ofta och grundligt. Efter konstens alla regler. Ändå kom lusjävlarna!

När jag kammade mitt hår över ett vitt papper (man ska göra så) föll det först ut lite skräp, typ hö och halm, och sedan, jo, titt’ på fan, två löss. Som satt ihop! Ett kopulerande luspar helt enkelt! Trevligt för dem då! Men kanske inte så kul att bli bortkammade från sitt kärleksnäste förstås.

-”Mamma, de hade SEX i ditt hååår!!” vrålade någon av ungarna och alla ville komma dit och titta. Mycket intressant och fascinerande tydligen.
Jag antar man får vara tacksam för den action som blir av. Och ibland får man nöja sig med att vara någon sorts värddjur.

Nu är de döda i alla fall. Både de som kammades ut och eventuella kvarvarande i våra hårbottnar. Så nu hoppas vi att alla i vår närhet kollar sina barns hår så vi får ett stopp på det här. Annars får det nog bli snaggat ett tag framöver.