Nu är jag hemma igen efter ett par dagars semester med barnen. Det var fantastiskt. 

Friktionsfritt var det inte såklart. Lite konflikter, en grej som nog måste svetsas på den lånade husbilen samt lite olika viljor som inte kunde tillfredsställas samtidigt. Men jag är inte trött! Inte än i alla fall och jag antar att det till viss del beror på att jag fortfarande är i ett sorts rus över att vi kom iväg över huvud taget. Men ändå! Jag menar, spontancamping med mig! Jag skulle inte ens själv orka spontancampa med mig! Eller jo, det är precis vad jag skulle. Det här passade mig så bra just nu.

Vi hade inga andra planer än att börja i Lycksele där vi såg våhlasade personer köra snöskoter på vatten. Vi hade inte bokat camping och inte bestämt vad vi skulle göra resten av tiden. När vi skulle sova körde jag ut från stan och lät barnen bestämma om vi skulle köra höger eller vänster i korsningarna. Till sist hamnade vi på den perfekta platsen. En bygdegård i Hedlunda. Badplats, en parkering och två hundralappar till hembygdsföreningen som hyra. Perfekt!

Dagen efter gick vi på djurpark och åt Västerbottenpizza. Sen körde vi hemåt igen och idag var vi i Sollefteå där det var Nipyra och Laxfestival. Och så har vi badat. Och badat och badat och badat. Jag har lärt mig att tycka om att bada igen. Har inte varit överförtjust i det på flera år men nu har jag kommit på att det är fantastiskt behagligt. Bara idag, fredag, har jag badat på sju olika ställen! Älskar´t!

Så mycket ungt testosteron! Wiiiii!

En släkting till våra boskapsdjur. En visent. Mycket söt.

Att en kan få ha’et så här gött!

Jag har svårt för att vara ledig. När jag åker från gården brukar jag alltid ha lite ont i magen. Jag har svårt att koppla bort allt jag borde göra och jag känner ofta en sorts svårdefinierad oro som tar kraft från roliga saker. Som gör att jag inte blir så närvarande som jag skulle önska.
Men den här gången gick det bra. Det var så roligt att ha alla barnen omkring mig och jag älskar den där sammanhållningen som blir när man ”måste” umgås med varandra. På nya platser, i andra sammanhang, i konstiga situationer.
Och att komma hem utan att behöva göra den där omställningen som ofta blir när man åker bort utan barn. När vardagen och föräldraskapet kommer som världens käftsmäll så fort man kliver över tröskeln. Den slapp jag nu eftersom vi åkte tillsammans och det var väldigt skönt.

En enkel semester för enkla människor. Det känns bra och jag tror jag har tankat en hel del energi.
Jag vill stanna i den här känslan nu och jag undrar lite hur man gör? Ska göra mitt bästa för att klura ut det. En stund till vill jag ha i alla fall!

Solen på väg ner över Umeälven… Eller folk, bland annat jag, på en sten full med fågelskit mitt ute i vattnet!