Danne hade lämnat lyset tänt i nybygget i eftermiddags. För att jag skulle bli glad när jag kom hem från Umeå och kunde se att det var inkopplat och klart.

Jag blev glad. Oväntat glad till och med. Både för att det är ännu ett steg närmare färdigbyggt men också för att han hade tänkt på mig och ville visa hur fint det blev.

Nu får damerna snart flytta in och det känns som att lugnet kanske kan lägga sig sedan. I alla fall lite. Nu gör vi det sista med fokuserad blick och lite spirande energi mitt i all trötthet och grundilska.
Det blir bra till slut. Och som någon sa, blir det inte bra så är det inte slut.