Jag var varit väldigt trött den senaste tiden. Sliten alltså. Sådär så jag glömmer viktiga saker, somnar lite varstans och blir sjuk hela tiden. Men i helgen tror jag bestämt att jag har vilat upp mig lite. Fastän jag har jobbat jättemycket. Jag är trött på ett skönt sätt just nu. 

Arbete är märkligt. Det kan vara både läkade och nedbrytande på samma gång och jag tror att en av livet stora gåtor är att lära sig balansen däremellan. Att se när det ena övergår i det andra. Jag är skitdålig på det. Men vad jag tror och som det känns så har den här helgen varit en riktigt bra arbetshelg.

Jag har varit själv här hemma med två av barnen. Eller tre. Jag har nästan en bonusdotter, Matildas kompis, en superhärlig tjej.
Danne har varit med Linnea och Lovisa på brottning och jag har fått mycket gjort trots att jag varit ensam vuxen. Just nu värker det till och med lite i kroppen. Sådär skönt som när man har tagit i och kroppsarbetat i många timmar. Jag älskar den känslan. Som träningsvärk fast bättre. Ont men skönt.

Jag har fått undan några riktiga surdegar den här helgen. Städat olika utrymmen och slängt skräp och gjort snyggt. Det är mycket kvar såklart, man blir ju aldrig färdig men jag har fått resultat och det känns bra.

Har bland annat städat i bygget.

För mig är ensamarbete väldigt läkande ibland. På samma sätt som det kan vara energipåfyllande jobba ihop med någon och dras med av varandras glädje och driv.
Sällskap är verkligen inte att förakta men att då och då ha fullständig frihet att planera sin egen dag tycker jag är skönt ibland.

Nu är ju bondedagarnas frihet ganska begränsad. Djuren ska ju ha mat på någorlunda bestämda tider och det går många timmar till den dagliga skötseln.

Men den där tiden mellan passen kan man ju försöka nyttja så bra som möjligt. Ibland är väl det bästa att inte göra så mycket alls, ska testa det nästa helg kanske, men den här helgen valde jag att skotta gammal spannmål och bära skrot. Känner mig stark. Tills jag somnar i soffan.