Bondebloggens julkalender: ”Visste du detta om svenskt lantbruk?”

-Du blev väl bonde för att du inte kunde bli något annat? För att du hade dåliga betyg och inte kunde få något bättre jobb?

Den kommentaren alltså… Aj…Den visste var den tog. Och det kändes som att den inte bara slog mot mig och mitt livsval utan mot hela den kår som jobbar med något av det viktigaste som finns, att producera mat.

En person i min närhet sårade mig något oerhört med de där orden. Hon slängde ur sig dem i affekt och de högg som en kniv i bröstet. Hon menade inget illa egentligen. Hon visste verkligen inte bättre. Men det satte fingret på något som man tyvärr möter ibland hos gemene man.

Vissa tror på fullaste allvar att lantbruket är för de som inte har hjärna nog till något ”bättre”. Som att man kan bli bonde om man är för dum för att bli något annat.
De tror att det är ett simpelt jobb för människor som inte är intelligenta, som inte kom med på tåget. För de som blev kvar när andra flög mot högre höjder. Ett bakåtsträvande yrke, för de som saknar driv och mod.

Jag kan berätta att det krävs ett jävla driv för att vara lantbrukare. Och mod i kubik. Och en hel del innanför pannbenet. Många bönder har dessutom lång utbildning, längre än man kanske tror, och vi har alla bred kunskap och erfarenhet. Att vara lantbrukare idag innebär så otroligt mycket mer än att sköta ett fåtal djur för sin egen matförsörjning. Vi är företagare och arbetsgivare nu. Vi gör stora investeringar och arbetar långsiktigt på en osäker men hårt reglerad marknad.
Vi kan vara mer eller mindre duktiga på det vi gör, precis som alla andra, och man kan hamna i yrket på olika sätt. Men jag vågar säga att inga bönder stannar på sina gårdar på grund av att de inte skulle kunna få andra jobb!

Jag kunde ha valt något annat. Jag hade säkert kunnat bli en riktigt duktig läkare. Eller socionom. Eller restaurangchef. Men just nu gör jag det här. För att jag väljer det. Och jag oroar mig inte det minsta för att bli arbetslös om jag en dag väljer att göra något annat.