Linda har jobbat halvdag idag men morgon har hon ett vanligt arbetspass. Då har hon säkert tid att ta  fina bilder på de nya kalvarna som har kommit. 

Det är svårt att fota svarta kalvar. Och kanske är det inte superintressant med bilder på dem heller för alla ser ju nästan likadana ut. Men ändå! Man blir ju lite som en mormor eller något när det kommer nya småttingar. Man vill visa bilder och förklara vem som är vem och vad som är speciellt med just den eller den. De som tvingas titta och lyssna gäspar väl i smyg och önskar att det ska ta slut. Eller? Nä. Inte kan man få nog av kalvbilder? Det kan jag väl aldrig tro. I alla fall inte medan de är små och söta och inte ställer till nåt sattyg.

Idag kom det två till så nu har vi fyra. Tidigt i morse var de på plats, den ena redan uppe på benen.
Det är Anguskorna som vi köpte från Jämtland som kalvar. Snabba som tusan är de. Plopp bara när man vänder ryggen till. Skönt när det går så bra.

Eftersom jag inte har några bra kalvbilder så visar jag ett vårtecken i stället. Det börjar ju rapporteras om sådant lite överallt nu och jag vill inte vara sämre. Vi har varken snödroppar eller tofsvipor här men ett säkert vårtecken är kaffekoppar på alla möjliga och omöjliga ställen.

När de inte begränsas till ladugården och traktorerna, utan även återfinns lite varstans i utemiljön, då vet man att våren är på gång!

Den skyldige? Jag, såklart.