Mina reskamrater!

Antingen är det hela grejen med att komma till en ny plats, uppleva saker som drabbar en på djupet och känna så mycket tillsammans. Eller så är vi helt enkelt åtta onormalt sköna och roliga typer bara. Som på något märkligt sätt har lyckats hamna på samma resa.

Vi har skrattat och gråtit och haft så kul att vi nästan trott att vi har gått i barndom ibland. Förra söndagen var vi främlingar, nu är det som att vi har känt varandra jämt.

Här är de:

Anna P

Tvåbarnsmamma, spänstig gymnast och snällast i världen. Mästare på att imitera grävande myror och lösa akuta problem med kissnödiga barn mitt i Stockholm. Hon ådrog sig en hackblåsa i ena handen efter det hårda arbetet på fältet i Mabele men vi tror att den kommer att självläka så småningom. Anna representerar OK på den här resan.

Lena

Trygg och självständig kvinna som lånar ut klänningar och ser till att andra inte glömmer sin packning och annat viktigt. Hon representerar Konsumentföreningen Stockholm och är numer även lärare i dans och musik på den afrikanska landsbygden. För tillfället lär hon endast ut ”Vi äro musikanter”, men det är en stark början.

Anna B

Bokslukare, snabb i tanken, gillar ålderdomliga uttryck i både tal och text och är fantastiskt rolig. Liksom Anna P drabbades hon också av en skada ute i fält, en förslitning som kallas hacktumme. Anna är fiskardotter från Halland och har förmågan att lukta sig till olika resmål. Hon representerar HSB och är dessutom bra att ha till hands vid händelse av krånglande hotelldörrar.

Muhamed

En modern gentleman med bosniskt ursprung som arbetar på Riksbyggen. Under resan lärde han sig artighetsfraser på tre olika språk, blev bästa vän med King Salomon och har stående inbjudan till månggifte i byn Mabele. Han har ett skratt som fortfarande ekar över Zambias slätter och han tror inte på spöken.

Åsa

Energibomben som aldrig missar en selfie. Åsa är ett enda stort leende, lika skicklig bakom som framför kameran men kan inte forma en perfekt pussmun. Hon kännetecknas av vita tänder, en hatt fylld med olika sorters mat samt hälsningen ”Halloj!” med lätt göteborgsdialekt.

Kajsa

We Effect-kommunikatör med ursprung från Schlätta’. Har alltid koll, vet hur månen mår, men hävdar att det enda man ser framför sig när man blundar är ögonlockens insida. Mästare på stretchövningar och rapp i huvudräkning men förnimmer aldrig doften av en kanelbulle som inte finns på riktigt.

Malin

Vår resas nyckelperson. Har bott i Zambia i tre år, arbetar på We Effect och fungerar utmärkt som guide, toalettvärdinna, lärare, mamma, inräknare, vattenutdelare och ungefär fyrtiosju andra roller. Har en lätt tillitsproblematik inför just denna grupps förmåga att fatta vuxna, vettiga beslut utan tillsyn. Kan spela dragspel och förgyller vilket videoklipp som helst med frasen ”Vad är det vi ser här?”.

Tack alla underbara människor för att jag har fått lära känna er!

Nu är jag hemma igen. Eller hemma och hemma, inte riktigt, men det är en annan historia. Resan fortsätter dock här på bloggen. Jag har skrivit på nätterna men inte lyckats ladda över bilder och lägga ut inläggen i realtid men jag vill gärna fortsätta att dela med mig av det jag har varit med mig om. Så den som vill får gärna fortsätta läsa. Nästa inlägg blir om när kvinnorna i Mabele försökte lära oss att väva.