Danne bytte till nya knivar i mixervagnen nu i veckan. Otroligt vilken skillnad det blev. 

Visst är det märkligt hur man vänjer sig vid det mesta här i livet? Man går på bara och tycker att det funkar hyfsat. Sedan en dag, pang, får man uppleva hur det faktiskt SKA vara.

En liten men betydelsefull sådan sak var när Danne bytte knivar i mixervagnen.
Inte tyckte väl jag att den mixade katastrofdåligt. Inte heller att det tog fruktansvärt lång tid att blanda foder, man fick väl planera bara, man hann ju lite annat småfix medan blandningen gick runt. Och att det fastnade ibland, eller ja rätt ofta, det var väl helt enkelt min lott i livet för tillfället.

Så lossnade en kniv en eftermiddag och hamnade på foderbordet. Då kom vi till skott. Kanske dags att byta? Danne brukar slipa dem och det gör förstås också skillnad men nu var gränsen nådd, det fanns inte mycket mer att ta av. Så han köpte nya och halleluja vad bra det går nu! Balarna snittas upp på ett litet kick och fodret blir välblandat och lagom skuret utan att traktorn behöver stå och vråla alltför länge. Bra för både plånboken och miljön. Och för djuren som får bättre mixad mat. Lätt värt knivinvesteringen, den betalar sig nog fortare än man tror.

Här är några saker som man numer får vara jävligt rapp i svängarna för att hinna med medan man blandar foder. Sådant som man tidigare hann minst en av innan mixen var färdig:

Köra fram balar till morgondagens blandning.
Städa foderbordet.
Tanka hjullastaren.
Utfodra korna.
Skrapa några av kalvboxarna.
Tänka igenom en passionerad fantasi.
Bära in mjölksäckar i ladugården.
Skotta rent i krubborna.

Igår hann jag trycka in fodret som var kvar på foderbordet till tjurarna och köra en skopa mix till kalvarna i kostallet. Sedan var det klart. Excellente! Bellissimo! Boun appetito!