Helgen är över och måndagen började trögt men slutade helt okej. Jag har just sprungit sex kilometer och det hjälpte mot det tungsinne jag gått med under delar av dagen. Nu blir det macka och yoghurt i region Västernorrlands regi och hemma på gården torkar det slagna gräset förhoppningsvis riktigt fort. 

Jag somnade om en stund i morse istället för att vara ute supertidigt som jag hade tänkt. Antar att jag behövde en extra stunds sömn så det var kanske bra. Lite irriterande dock, jag hade ju en plan för allt jag skulle hinna i ottan. En hel del jobb fick jag i alla fall undan innan det var dags att byta av Danne som sjukhusförälder och det är ju ett viktigt arbete det med. Föräldragrejen. Tänk om man hade fattat det innan man skaffade barn. Vilket ansvar det är. Tur man inte visste!

Veckan vi har framför oss kommer att innehålla skörd, nya kalvar, fix med beteshage och hemkörning av balar. Jag har även deadline för ett skrivjobb och ska göra klart bokföringen för maj månad hade jag tänkt. Nu i kväll hittade jag en bunt papper i ett skåp här i sjukhusrummet också. Det var verkligen ingen vacker syn. Tyckte väl att det fattades en räkning eller två i torsdags när jag betalade några och mycket riktigt, det gjorde det. De låg här, snyggt inpackade i en plastmapp, bokförda och klara men bortglömda och obetalda. Suck, då blev det ännu mer ebb på kontot igen.

På fredag är det visst midsommar också och hör och häpna, jag är bjuden på fest! Hemma hos mig själv! Hade ingen aning förrän det plingade till i vår släkt-messegnergrupp och min dotter meddelade att det var utomhusfirande med mat och aktiviteter hemma hos oss. Härligt med driftiga barn må jag säga. Undrar vad de har styrt upp? Trevligt blir det nog, det är jag säker på. Jag har hört ryktas om potatissallad och lite annat smått och gott från olika håll så förutsättningarna verkar goda så här långt.

Tänk vad bra det är att inte vara ensam här i livet. Att få vara flera så man slipper tänka på exakt allting själv hela tiden. Särskilt när man verkligen inte kan eller hinner. I en familj eller i andra nära konstellationer blir det ju såhär emellanåt och jag tycker det är så fint. Någon har energi och orkar dra när någon annan mest är trött och förvirrad. Och så byts man omärkligt av efter ett tag. Man går i skift både barn och vuxna och jag tror att det är en viktig styrka. En stark väv.