Mycket kan man bemästra med ett nödrop men det blir ju så mycket bättre och roligare om man gillar det man gör. Jag tycker om fina bilder men som alla vet är jag en rätt dålig fotograf. Nu ska jag försöka ändra på det. 

Jag plockade fram kameran i tisdags för ett jobb jag skulle göra. Det var ett tag sedan jag använde den, min Nikon D5600 som jag är så glad men samtidigt ganska rädd för. Räddast av allt är jag för manuelläget och allt som har med skärpedjup och slutartider att göra. Jag har lärt mig en del och till och med gått på kurs men jag var nog inte mottaglig då. Dessutom har jag uselt sifferminne så allt om olika värden, tider, sekunder och ISO-tal går in genom ena örat och ut genom andra.

Jag kan leverera bilder om jag måste men det är så trist att vara nervös! Jag tar jättemånga foton och ber till högre makter att några ska bli bra men är sällan säker själv och andas aldrig ut förrän någon annan bedömt och sagt att de är okej.

Självklart funkar inte detta när man är frilansskribent i en tid när man både ska skriva och fota själv. Att få fram hyfsade bilder är en sak men att våga köra på, testa nytt och till och med tycka att det är kul, det är en lång väg från där jag är nu. Det blir ofta halvautomatiska lägen och beprövade kompositioner. Dessutom känner jag mig ofta rätt olustig när jag går runt med kameran. Som att jag gör andra obekväma med min blotta närvaro, en känsla som jag inte alls gillar.

Därför har jag bestämt mig för att en gång för alla lära mig att gilla fotografering. Det blir learning by doing. Jag har som mål att ha med mig kameran mycket oftare och ta fler bilder i många olika ljus och miljöer. Till slut måste det väl bli både begripligt och kul även för mig?

Bilderna i det här inlägget har jag tagit nu ikväll när jag kom hem. Lite lek med kort skärpedjup, inomhusljus och kvällsmörker. Har ingen aning om hur bra de är men några på katten var rätt fina tycker jag. Om man bortser från speglingen i fönstret som kanske stör en del.

Vad skulle ni vilja lära er att gilla?