Regnet kom och gick och på lördagseftermiddagen var det fint igen. Ingen tid för tröskning men Jesper och Felicia körde hem balar från Birsta och jag skötte hemmaruljansen. 

Danne var på sjukhuset med dotra’ och här hemma hade jag en vanlig arbetsdag, kombinerad med skjuts till marknad och handling av mat. Det senare var tålamodsprövande och jag frågade mig själv ungefär fyrtionio gånger varför jag handlade på en lördag trots att jag har förmånen att ha flexibla arbetstider över veckans alla dagar? Coop i Timrå i all ära, det är alltid rätt lugnt där, men det var ändå för mycket folk för att jag skulle kunna behålla fokus och tålamod ordentligt.

Dyrt blev det också. Ojoj, vad hemskt, maten kostar pengar! Bregottpaket för över 60 kronor! Nu är väl ändå gränsen nådd? Sa jag inte. Jag betalade och såg glad ut för det är så man gör i kassan, och konstaterade att kanske vi nu äntligen kommer att få en vettig debatt om matens värde, svensk livsmedelsproduktion och olika matsubventionssystem (läs EU-stöd och liknande).
Dessutom kommer stora klimatsteg att tas de närmaste åren för nu måste väl folk ändå sluta slänga så mycket? Eller behöver det bli ännu dyrare först? Jag är med i så fall. Är beredd både på att koka näringsrik soppa på en spik och att lägga mer pengar på mat. Svensk mat.

Se vilket vackert dis i Birsta. 

I balarna som kördes hem var det inte mat utan halm. Som förvisso också kan fungera som mat, särskilt om man frågar korna precis när man lagt ut nytt och bäddat fint på ströbädden.

Lastning pågår.

Saliga äro de som fortfarande vill köra traktor och hänga på gården trots att de får nytt jobb och blir med sambo. Jesper tar helt enkelt med sig sin tjej som dessutom ordnar fina bilder till mig. Hur bra?