Idag kom en julklapp i efterskott. Och vilken julklapp sen. Heja mjölkbönder!

Bondekollegan Rolf var ute och tomtade idag och när jag kom hem hittade jag den här lådan i köket.

Ost, ost och mera ost! Vilken lycka! Svenska Arla-favoriter, långlagrade och härliga, i alla dess former.

Vilken vansinnig tur att det finns mjölkbönder, eller hur? Vad skulle vi göra utan ost?!

Att jag inte är laktosintolerant eller på något annat sätt överkänslig mot mjölkprodukter är något av det jag är mest nöjd med när det gäller min kropp. Den är fantastiskt bra på att klara av ost, smör och grädde i imponerande mängder. För att inte tala om vanlig mjölk förstås som är så vardagsgott och dessutom en ständig räddning när det är bråttom eller svårt att äta. Och så créme fraiche, hur ljuvligt är inte det, och fil, gräddfil och yoghurt… Min glutenintolerans är en barnlek att hantera jämfört med att behöva vara utan mjölkprodukter.

Utan mjölkbönder hade vi inte haft så värst mycket kött heller så det är himla bra att de finns av den anledningen också.

Tvättäkta mjölkraskalv från Kvarnsveden som ska födas upp hos oss. 

Mjölkbönder räknas ofta som de ”riktiga bönderna” medan vi med köttproduktion inte riktigt tycks vara i samma liga. Jag väljer dock att se det som att vi är kollegor allihop. Det är en fantastisk symbios mellan mjölk- och köttgårdar och det blir extra tydligt när man samarbetar nära och hämtar kalvarna själv.

Den största delen av allt svenskt kött kommer ju faktiskt från mjölkproduktionen, även om de flesta tjurkalvarna därifrån växer upp på köttgårdar. Tur att vi är bra på och intresserade av olika saker.