Sedan förra veckan har jag haft feber från och till och känt mig allmänt risig var och varannan dag. Nu är jag bättre och ett tecken på det är att jag är hungrig. Något så vansinnigt hungrig.

Om jag inte hade haft skiftet som sjukhusförälder skulle jag steka mig en rejäl köttfärsbiff nu trots att timmen är sen. Fet färs med salt och peppar och så lök, ägg och en tjock skiva bröd som kunde få drunkna i smöret i stekpannan. Sedan skulle jag äta framför Netflix i nattmörkret, kanske med persilja, kall dijonsås och ett glas mjölk.

Hur kan jag vara så hungrig? Jag som fått födelsedagssmörgåstårta hos svågern och allt?

En annan rätt jag drömmer om är hjortryggen vi åt förra helgen. Jag fick en fin bit dovhjort av vår kära Emelie och om jag bara hade ägt en termometer hade den kunnat bli helt perfekt. Hjort ska visst ligga på strax under 60 grader i innertemperatur och jag ugnsstekte naturligtvis min för hårt eftersom jag körde på känn.
Om den blev jättegod och saftig ändå? Jajamen. Om det är kul att testa något annat än nötkött ibland? Ja, verkligen.

Nu har jag ägnat en dryg halvtimme här på sjukhuset åt att skamlöst googla recept på just hjort och inte har jag blivit mindre hungrig av det. Fantasin har inga gränser nu. Det är hjortstek med timjan, hjortfilé med jordärtskockspuré, hjortgryta med rödvin, hjortrygg med konfiterad potatis och så vidare i all oändlighet, ända ner till hjortköttbullar med salvia och kantareller.

Hur ska jag kunna sova nu? Vad har jag gjort? Eller, rättare sagt, vad har jag hjort?